I slutet av 2:a världskriget intar de allierade Hitlers Örnnäste. En av de delaktiga motståndsmännen är Bernard Nonancourt från Champagne i Frankrike. I slottet är Bernard en av de första att ta sig in i den mytomspunna vinkällaren med beslagtagna viner. Långt där inne hittar man en osannolik mängd unika viner som man beslutar sig för att föra tillbaka till de rätta ägarna. Delar av vinerna som fanns inlåsta var rariteter från Champagne och dessa återbördade Bernard själv till sina vänner i Champagne och uppnådde på så vis "hjälte status" i Champagne.
1812 grundades Laurent-Perrier av Eugene Laurent och Mathilde-Emilie Perrier i byn Tour-Sur-Marne söder om Reims. 1939 tog familjen Nonancourt över champagnehuset på ruinens brant, ekonomin var körd i botten och produktionen var blott 70 000 flaskor. 1949 tar Bernard, som enda överlevande son efter kriget, över driften efter sin mor. Den tilltänkte efterträdaren stupade för fiendens kulor - och här börjar en imponerande framgångssaga som saknar motstycke i Champagne.
Fäste i Väst-Afrika
Bernard börjar omgående det hårda jobbet att återigen få upp Laurent-Perrier i rampljuset, att finna nya marknader var av högsta prioritet. I Väst-Afrika fick Laurent-Perrier snabbt färste då deras friska champagne visade sig högt efterfrågad i värmen. Detta gav genomslag och efter det ökade man sina volymer avsevärt. I dag producerar Laurent-Perrier nära 7 500 000 flaskor! Det gör dem till ett av de största husen i Champagne. I närmare 160 länder i världen kan man i dag köpa en flaska "LP" vilken är en enorm utveckling på denna, i sammanhanget, korta tid.
Trots denna utveckling har man lyckats bibehålla kvalitén. Champagne-gurun Richard Juhlin ger huset 4 stjärnor av 5, vilket är ett högt betyg. En av anledningarna till den bibehållna kvalitén är källarmästaren Michel Fauconnet som har varit Laurent-Perrier trogen i närmare 30 år, vilket ger ett klart budskap om hur man bibehåller en hög kvalitet.
Lagringskraven i Champagne kräver att flaskorna inte får lagras på sin fällning, efter den andra jäsningen på butelj, kortare tid än 15 månader. För att Laurent-Perrier ska få den stil och de små bubblorna som man vill ha har man höjt den interna gränsen till 36 månader. Ju längre lagringstid på flaska desto mindre bubblor och mjukare mousse får man. Kostsamt, men för Laurent-Perrier, nog så viktigt.
"The Non vintage House"
Många champagneproducenter producerar flera olika årgångschampagner. Laurent-Perrier frångick det tänkandet tidigt och sökte i stället en mycket hög kvalitet genomgående. Champagnen ska smaka likadant oavsett om man dricker en flaska med fem års mellanrum, deras Brut NV eller prestige. På ett sådant sätt når man också en konsekvent hög kvalitet.
1955 lanserar Laurent-Perrier sin prestige champagne Grand Siècle, till skillnad från många andra hus är detta en årgångslös prestige champagne. Efter detta började man kalla Laurent-Perrier för "The Non vintage House".
Rosé champagne
Rosé champagne hade under många år ett skamfilat rykte och sågs som en sämre avart. 1964 lanserar Laurent-Perrier det som i dag är "Benchmark-champagnen" för många, en skalmacererad (man låter druvjuicen ta färg av Pinot Noir-druvans skal) champagne gjord på Pinot Noir druvan. Londons finanselit upptäckte denna på ett tidigt stadium och succén var ett faktum. Champagnen är idag den mest sålda roséchampagnen i England och trenden att dricka Rosé champagne ser vi nu i hela världen.
Det klassiska sättet är att hälla lite rött vin i champagne och få färgen på det sättet. Noterbart är att Champagne är det enda distriktet i Europa där du får blanda rött och vitt vin! Med skalmaceration bibehåller man färgen bättre samt att man får en mer smakrik champagne.
GI-champagne
1981 fulländar man "non vintage-tänket" och släpper en helt ny typ av champagne helt utan sockertillsats. "Nouvelle Cuisine" med sin smalare och friska mat som blev modernt i Frankrike behövde ett komplement i champagne. Denna supertorra champagne har i dag gått till att bli den ultimata skaldjurschampagnen med sin strama syra. Vissa har även stuckit ut hakan och kallar den en GI-champagne.
Än idag är Bernard delaktig i den dagliga driften och ses dagligen på kontoret, trots sina 85 år styr han företaget och jobbar helhjärtat för att framgången ska fortsätta. Anställda på Laurent-Perrier viskar att Bernard provsmakar champagnen flera gånger per dag, man har till och med räknat ut att han rimligtvis bör ha druckit minst en hel container med champagne sedan 1939 när modern tog över huset - få förunnat!
.JPG)
