Det är klart att man ska önska sig till jul. Precis vad som helst, tycker jag. Så länge önskelistan är just önskningar och ingen kravslista är det bara att önska på. Just när man säger; "I år bestämmer vi oss för att köpa julklappar för 500 kronor e dyl per person", börjar "förfelandet". För det är just i det ögonblicket, som man börjar prata om pengasummor, som julens bästa tankar försvinner.
En del av jultraditionen handlar ju om gåvor. Symboliken med det tre vise männen (oj, jag höll på att skriva vice...) är viktig. De tre vise männen kom med rökelse, guld och myrra till Jesusbarnet i krubban. Och vi ger varandra gåvor som i sin tur förhoppningsvis påminner oss om historien.
Rosendals trädgårdar, som är en del av min julfrid, har i år gjort ett önsketräd. Dit får man komma och hänga upp sina önskningar. Bland de bästa önskningarna jag hittade på lapparna var den unga tjejen som skrivit "Jag önskar mig en resa eller en pojkvän" eller kvinnan som skrev "Jag önskar mig en jämställd man". Det säger mycket om deras liv.
Själv önskar jag mig Britt-Marie Matssons bok om klanen Kennedy eller en Hermès-scarves. Jag undrar vad det säger om mig.
Ha en bra vecka - och önska något du verkligen vill ha!
Lena
.JPG)
