Hur länge ska vi behöva sitta på de där trista parmiddagarna egentligen? Är det inte dags att hitta på någon annan umgängesform. Same same, hela tiden. På lördag är det Lindströms. Ny outfit, en blomsterkvast till henne och en flaska vin till honom. Sedan står man där i dörren och kindpussas. ”Åh, så länge sedan. Men kul att äntligen ses”.
Värdinnan har stått i köket hela veckan och förberett sig. Drink, snittar. Förrätt. Varmrätt. Dessert. Allt piffigt och enligt det senaste gourmand-snittet. Vinerna som serveras är utsökta. ”Mmmm, en Pinot Noir, jag känner vildhallonen tydligt i smaken”, säger någon. En av damerna, oftast den som har fått den tristaste bordsherren hjälper till med att plocka av tallrikarna. ”Åh, guuuuuud vad du är gullig, min tur nästa gång”, säger de övriga. Sedan reser sig herrarna för att få en stund för sig själva – precis som 1800-talets rökrum. Kvinnorna öppnar en flaska Chablis och får också en stund för sig själva.
Klockan 01.30 har alla ringt efter taxi och gått. Värdparet slår sig ner i soffan med ett sista glas vin. ”Blev inte ändå Lollo lite väl full”, ”Tänk att Calle alltid ska vara så dryg”, ”Att Lotta jämt måste ha svata byxor och glittertop på sig”…
Ibland är det skönt att det är tisdag.
Lena
.JPG)
Kommentarer