Jag kommer på mig själv med att vecka banden på de välmanglade örngotten. Jag putsar frenetiskt koppargrytorna som jag börjat laga mat i... men nej, jag sover inte med papiljotter. Där går gränsen! Men visst råder det 40-talsnostalgi över hela Stockholm. Hur många såg inte självaste Woody Allen spela jazz förra söndagen på Cirkus? (Själv såg jag honom på ICA :-) ).
Jag bläddrar förstrött i Lotta Lungrens senaste bok "Om jag var din hemmafru". I köket bakar döttrarna Cupcakes - det doftar ljuvligt. På teve visas gamla filmklipp från 40-talet med Liz Taylor... tänk att hon är borta... Vi har hängt på "Pärlan" och ätit kolor i veckan. Lilla I letar efter badmössor med blommor på.
Allt det här är så kul. Så retro och så nostalgiskt. Men vid städningen, där går gränsen. Jag tänker inte bona golv. Eller sopa i trapphuset. Jag byter inte bort min dammsugare mot en enda sak i världen. Tänk om inte den hade funnits. Lilla I tittar upp från sin hög med papper och väser:
"-Sluta tjata om städning. Köp dig fri. Jag har massor med städfirmor att välja mellan!".
Själv håller jag för öronen. Rut, hjälp! Jag vill inte... Jag tycker ju inte att staten ska... Men håll med om att det vore bättre om vi blev lite friskare människor än hade skinande blanka kök... Äsch, kära läsare. Jag ska inte trötta ut er med den argumentationen igen. Nu tar vi snart helg!
I morgon blir det helgblogg (utan en enda åsikt - jag lovar!)
Lena
.JPG)
Kommentarer