Då fortsätter vi. I dag också. Jag ger mig inte förrän ni, kära läsare, slutar gnälla på den här månaden. Jag gnäller inte, fast det egentligen är mest synd om mig. Jag är sjuk. Och när jag är sjuk blir jag precis som en man... då är det alltså riktigt, riktigt synd om mig och absolut mest synd om mig.
Men i morse, när taggtråden i halsen, gjorde sig tillkänna vid sex-snåret och jag insåg att det blir sängläge hela dagen blev det plötsligt lite mysigt. Jag stängde fönstret, tände ett doftljus och kröp ner i sängen med raggsockor på fötterna och då kom tankarna. Jag lät dem, nu när det inte fanns några måsten, bara fara lite hur som helst... Ja, jag har ju faktiskt passerat 50 och nu kanske det är dags...
Kära läsare! Jag ska göra ett avsteg från mina principer när det gäller den här bloggen. "Gärna personlig men inte privat", brukar jag säga. Men nu gör jag ett, men bara ett enda undantag, från regeln. Jag ska göra en privat "Bucket list" som jag tänker dela med er. Kanske kan jag rent av få lite hjälp att fylla på den. Och en sak kan jag lova, drömmar och planer, kommer att göra november mycket enklare att uthärda (även om jag inte tycker att det är särskilt svårt). Det här kom mina fritt fallande tankar på en Bucket list fram till:
- Ligga på taket på en Riad i Marrakech, titta på de klarast lysande stjärnorna mot den kolsvarta ökennatten och tänka på min mormor
- Lära mig namnen och identifiera alla instrument i en symfoniorkester
- Äta macarones på ett café i parken utanför Sorbonne
- Bli älskad, för den jag är - inte har varit eller hade kunnat bli
- Känna närheten av en snöleopard och Himalaya i Bhutan
- Känna den varma sanden mellan tårna på en grekisk taverna vid havet
- Bli klar med bokprojektet
- Dansa tango i Argentina
- Få 100 000 läsare till Trevlig helg
- Ärligt kunna säga att jag läst Proust
- Åka taxi i NYC
- Bära en egen Armanikostym (flatavarning, visst, men vem bryr sig?)
- Fullt ut bli en del av den fantastiska Mac-världen
- Göra slag i saken och gå pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela och lägga av stenarna, en gång för alla!
Nu får det räcka. I morgon återgår vi till det personliga - inte privata.
Lena
.JPG)
Kommentarer