Ja, så kliver man då upp lite extra tidigt en regnig söndagsmorgon i ett gråkallt novemberdis. Tar för säkerhets skull en extra kopp starkt kaffe. Ska bege mig söder ut. Och på vilket sätt jag tar mig dit, kära läsare, tänker jag inte berätta. Ni skulle aldrig tro mig ändå. Så det så. På rekordtid hamnar jag i alla fall i metropolen Växjö i mörkaste Småland. Här regnar det, om möjligt, ännu mer.
Som om det inte finns nog av bra teater-, opera- och musicalföreställningar i Stockholm - och det finns det verkligen - befinner jag mig av någon märklig anledning på konserhuset i Växjö för att se Sound of Music. Jag såg den faktiskt för bara ett par år sedan på Göta Leijon med Carola och Tommy Körberg. Här är ensemblen totalt okänd för mig, trots att det finns både Jenny Lind-stipendiater och Idol-finalister med i den.
Lite lagom Stockholmskt-blasé glider jag in mellan bänkraderna. Jag ska inte förnedra mig själv genom att berätta vilka nedlåtande förväntningar jag hade. Do, re, mi, fa, so....tra-la-la!
Och visst, Maria sjunger, kapten von Trapp är barsk och Lisel förtrollande ung, vacker och kär. Abedissan är klok som en urmoder och utanför lurar nazityskarna. Man kan väl sin Sound of Music med Julie Andrews ringande i öronen. La, si, do...re, mi, fa, so...tra-la-la!
Jag trummar med fingrarna på sätet. Publiken klappar i takt och hela von Trapp-familjen sjunger i glädje. Salongen vibrerar. Jag är i Växjö. Musiken känns i hela kroppen och glädjen är både genuin och äkta. En varm känsla far genom mig och jag är lycklig. Det här saknar jag i Stockholm...
Spelglädjen. Det genuina och äkta. Det här är en föreställning jag bär med mig hem i Stockholmsnatten - där kylan är isande kall.
En ny vecka har börjat!
Lena
PS Ja visst ja, vi hade ju sagt att bloggarna den är veckan - inspirerade av förra veckans mat-mässa skulle handla om mat... Men jag lovar, nästan i alla fall, lovar jag att det ska handla om mat från och med i morgon. Inga spontana infall här inte, om mat kommer jag att skriva... kanske.
.JPG)
Kommentarer