Ja, jag vet. Vi skulle ju tala om män den här veckan. Men kungen är ju en man, så då är det väl ett helt passande ämne. Det kommer förstås att handla om boken "Carl XVI Gustaf - Den motvillige monarken". Förutsättningarna, kära läsare, är enkla. Ni vet ju redan att jag inte är särskilt förtjust i fenomenet monarki. Det känns liksom en aning förlegat med en överhet och undersåtar.
Men nu handlar det om boken. Vad får man skriva och vad får man inte skriva. Liksom de flesta andra har jag ännu inte läst boken. Den kommer ut på fredag. Kanske, eller snarare troligen begås en del övertramp i boken. Med många anonyma källor är det svårt att vinna trovärdighet. Helt klart. Men det är egentligen inte här problemet infinner sig.
Det stora problemet är snarare den svenska journalistkåren. Alla andra yrkesgrupper, inklusive politiker, om det nu inte skulle vara en yrkesgrupp, granskas, kritiseras och ifrågasätts. Allt i det goda syftet att informera läsaren. Men när det gäller kungahuset... då granskas det inte. Snarare fjäskas och fjantas det. Hovsamt står media på rad och viskande rapporterar när någon ur kungahuset träder fram och läser innantill.
Vad blir resultatet? Jo, några journalister gör sitt jobb. Och när tidningarna inte vågar publicera blir det en bok. Aftonbladets politiske kommentator Lena Mellin, ni vet hon som i somras publicerade, enbart med anonyma källor, att arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin skulle ha varit i lag med horor, förfasar sig. Inte ska väl kungen behöva utsättas för denna typ av granskning.
Hallå! Kungen som lever på skattebetalarnas pengar. Ska inte han granskas? Men politiker ska granskas. Företagsledare ska granskas. Dagisfröknar ska granskas. Läkare ska granskas. Sjuksköterskor ska granskas. Men kungen, ska han fortsätta åka i någon slags gräddfil?
Det blir konstigt. Och vet ni varför det blir konstigt? Jo, därför att systemet med att födas in i ett ämbete är uråldrigt och passar definitivt inte ihop med en modern demokrati.
Stackars kung, måtte han snart befrias från sitt ämbete.
Lena
PS Det här att skriva om män var ju så ohyggligt roligt att vem vet, kanske fortsätter jag på måndag. Men i morgon blir det helgblogg!
.JPG)
Kommentarer
Det här är ett praktfiasko för hovet och dess mediestrateger. Presskonferens i älgskogen - jisses. "Det här är skvaller och vi kommenterar aldrig skvaller". Punkt. Hade naturligtvis varit ett relevant sätt att hantera problemet. Men fru Eldh är ju inte van vid "skarpt läge" när det gäller kungen. Hon tror uppenbarligen att Svt:s inställsamma julinervjuer är verkligheten. Vi ska va tacksamma att Tomas Sjöberg skrivit boken - den är ett trendbrott i kungabevakninge n. Nu får Majestätet det hett om öronen i framtiden. För att inte tala om fru Eld, men hon slutar väl snart.
I samma grundlag där vi slår fast de konstitutionell a fundament på vilka demokratin vilar, och som i grunden bygger på principen om alla människors lika värde; och således likhet inför lagen, slår vi samtidigt fast ovanstående.
Ur nationalekonomi sk mening tvingas man dock konstatera att kungahuset nuförtiden har en mycket gynnsam cost-benefit-ratio.
För mig står alltså valet mellan nostalgi, kulturarv och pragmatism, eller att vi tydligt signalerar principen om alla människors lika värde. I det läget väljer jag utan tvekan det sistnämnda.