Fick en CD, "Fånga en ängel" (ja, ni läser alldeles rätt, en CD - somliga av oss gillar CD-skivor, Spotify till trots) av en kär vän. Vi är födda samma magiska år - och då syftar jag inte till att Frankrikes bästa bourgogne producerades det året utan snarare att vi 59:or har en alldeles speciell känsla för Ted Gärdestad.
Så gårdagens regniga söndag förvandlades till ljuv poesi med hjälp av Ted och Helen Sjöholm:
"Kom ge mig världen, kom ge mig fred. Kom sänk ditt huvud och lägg dig ned. Kom ge mig kroppen. Kom ge mig allt som du har och jag ska stanna kvar.
Kom ge mig solen, kom ge mig hav. Kom ge mig jorden som vi lever av. Kom ge mig allt som du har och jag ska stanna kvar.
När mina fingrar inte känner mer. När mina ögon inte längre ser . När livet vänder ska jag ännu be...
Kom ge mig solen, kom ge mig hav. Kom ge mig jorden vi lever av. Kom ge mig kroppen, kom ge mig allt som du har och jag ska stanna kvar.
När mina öron inte längre hör, när bladen faller och en stjärna dör. När livet vänder ska jag ändå be...
Kom ge mig världen, kom ge mig fred, sänk ditt huvud och lägg dig ned. Kom ge mig kroppen. Kom ge mig allt som du har och jag ska stanna kvar".
Teg Gärdestad tog mig genom en hemsk tonårstid och han fick solen att lysa, denna regniga, grå söndag. Som blev en bra inkörsport till den här veckan.
Nu kör vi!
Lena
.JPG)
Kommentarer